Jag skulle ju bara till ICA...
Igår eftermiddag var jag tvungen att bege mig ner till ICA Maxi för att ta ut pengar. ICA ligger cirka 2 kilometer från mitt hem och då vi inte längre har bil och enbart en cykel (som min sambo använder för att ta sig till tågstationen varje dag) var jag ju helt enkelt tvungen att använda apostlahästarna för att ta mig ner dit. Jo, det går buss också, men det är jag för snål för. Det småskvalade lite från himlen, men det var så lite så jag tyckte att paraply var bara onödigt.Halvvägs till ICA var mina fötter blöta och håret hängde stripigt utmed huvudet.
Efter 20 minuter var jag framme vid ICA. Uttagsautomaten fungerade och jag gick in för att värma mig lite och för att köpa kattmat. Nähä, ICA har slutat sälja Whiskas-kartonger. Jaha, bara att gå ut i regnet och bort till ÖB då.
På ÖB var det varmt och skönt! Där kunde jag ha stannat för evigt. Ja, i alla fall tills någon förbarmade sig över min ynkliga person och skjutsade hem mig. Nu är inte jag den som liftar med okända människor, men jag stod och hoppades på någon bekant kunde gå in i butiken på shoppingtur. Som vanligt händer det aldrig!
Det var bara att gå ut igen och nu stod jag inför ett val. Gå långa vägen tillbaka på asfalt utan något som skyddar från regnet eller gå den ännu längre vägen genom skogen och få åtminstone lite skydd. Det blev skogen! Vad jag inte tänkte på är att asfalten inte blir till lera. Det blir underlaget i skogen. Väldigt lerigt dessutom! I skogen kan det också bli mörkt. Väldigt mörkt! Åt in i helsicke mörkt! Till saken hör att jag är mörkrädd och livrädd för älgar - en inte alltför lyckad kombination när man går i skogen en sen eftermiddag i november. Varför nu det skulle finnas älgar i en skog mitt i stan känns kanske inte så logiskt, men vem tänker på det när man har skärrat upp sig själv. Oj, det kom ett ljud. Vad var det? OK, en hund med tillhörande matte. Puh! Aj då, här kommer trollskogen som är så tät så man inte ser mer än en halv meter framför sig. Woua, det kommer något där framme!! Jaha, det är en kille som är ute och springer. Hihi, han verkade lika rädd som jag!
Äntligen framme vid bron över sjön Gerdsken. Jösses, den här bron var hal. Skönt äntligen över utan att ofrivilligt ha gått ner i spagat. Då hade det troligtvis blivit ambulanstransport till akuten, så vig är jag nämligen. Nu var jag i stadiet att jag började gå i vattenpölarna istället för att desperat försöka undvika dem, för nu kunde jag inte bli blötare om fötterna. Det kunde jag!
Åh, ute i bebyggda trakter igen. Så, bara under Boråsvägen och så genom lite skog till och sen är jag är hemma. Haha, jag ser mitt hus! Åh, bara två meter kvar till asfalten. Weeee, vad halt det var nerför backen här då. Jäklar, jag ramlade baklänges och satte mig på ändan. Skit också, nu är jag genomblöt precis överallt.
Skorna är blöta ännu, fastän det har snart gått 1½ dygn och så leriga så det vete sjutton om de någonsin blir rena igen.
Och jag som bara skulle till ICA....
posted by Viktoria @ fredag, november 11, 2005
6 Comments:
Hihi.. får man skratta utan att du blir arg tro? ;) Tycker rubriken är så bra.. "Skulle bara.." :)
Jaa, det är blött och geggigt nu. Är ju sååå fuktigt och regnar och har sig med.
Hoppas du är torr iallafall nu ;)
Aj aja aj, det lät inte skönt
Du som BARA skulle till Ica.
Hoppas du har torkat ordentligt och inte har allt för många blåmärken.
Kram Malin A
Hej Vikki! Vi tycks inte bara skriva på "samma ställe" än en gång, vi har valt samma templat också! :)
Typiskt när man "bara ska" *kram*
Förlåt, men jag skrattade när jag läste... *fniss*
Du skriver jättehärligt! Värsta kåseriet ju. :)
Men jag dööör, vad bra skrivet. Jag skrattar så jag kissar på mig! Jag kan riktigt se dig framförmig när du hoppar omkring rädd som en hare i skogen. Grymt skoj! Antar att du själv kan skratta åt händelsen så här efteråt?!
Ha det gott!
Skicka en kommentar
<< Home